Koll på motståndarna: Örgryte IS

Söndagen den 4 december 1887 samlades några ungdomar i Carlslund, ett större trähus i nordvästra hörnet av Balders hage.

Huset och hagen ägdes under många år av konsul August Kjellberg. Gruppen hade samlats för att bilda ett skridskosällskap, och arbetet hade redan satt i gång med anordnandet av en skridskobana i den på Carlslund igenlagda trädgården.

På Wilhelm Fribergs förslag antog man namnet "Örgryte idrottssällskap". De tolv stiftarna var: Wilhelm Friberg, W. Silow, Hilmer Ahlqvist, John Ahlqvist, A. L. Hammarbäck, Olof Hammarbäck, Otto Olsson, S. Björklund, A. Gartz, Philip Johnsson, Gustav Alpen, C. Tonning.

Två veckor senare bestämdes klubbfärgerna till rött och blått. En sjuuddig stjärna med ÖIS initialer i mitten blev sällskapets sinnebild. Nyårsdagen 1888 var man färdig att inviga den första skridskobanan. Den första allmänna idrottstävlingen hölls i Balders hage söndagen den 6 september 1891. Inbjudan hade gått ut till åtta klubbar i Göteborg, däribland tre gymnastikföreningar, ett skyttesällskap och en tennisklubb.

Den 3 december 1892 samlades man till femårsfest på Valand. Medlemsantalet uppgick då till över hundra personer.
1897 firade Öis tio år och arrangerade SM i bollspel, atletik och friidrott. 1900 skapades utskott för de olika verksamheterna: friidrott, gymnastik, vinteridrott, målskjutning, tennis, vattenidrott, fotboll och nöjen. 1901 blev föreningen mer tävlingsinriktad och en renodling skedde där idrottarna blev specialiserade och inte längre tävlade i många grenar. En tidig Öis-profil var Otto Nilsson som tävlade i en rad olika idrotter för klubben med bästa resultaten i kulstötning, diskus och spjut.

I Örgryte IS har man spelat fotboll sedan omkring 1890. År 1891 lyckades Öis få ett par skottar, John Lawson och William Scott, som instruktörer i fotboll. Örgryte IS spelade den första "riktiga" fotbollsmatchen någonsin i Sverige. Den spelades den 22 maj 1892 på Heden i Göteborg mellan Örgryte IS och Idrottssällskapet Lyckans Soldater i samband med gymnastik- och idrottsfesten i staden samma år. Öis vann med 1–0.

Örgrytes ledande position inom svensk fotboll markerades även när landslaget började spela. Öisarna Gustaf Bergström, Erik Bergström och Sven "Bleddy" Olsson var med i Sveriges första landskamp 1908.[9] Samma år deltog Oscar "Påsket" Bengtsson, Sven Olsson och Gustaf Bergström i OS i London. 1912 var Herman Myhrberg lagkapten för det svenska landslaget i OS där Öis hade med ytterligare fyra spelare i backarna Jacob Lewin och Erik Bergström, centerhalven Gustav Sandberg och anfallaren Erik Börjesson.

1910–1924 spelade Örgryte i Svenska serien, en serie som saknade SM-status trots att de ledande lagen deltog i den. Öis vann serien 1910, 1912 och 1924. 1924 vann laget Västra serien och sedan finalen mot AIK. ÖIS var sedan ett av de lag som deltog i den första allsvenska serien, Fotbollsallsvenskan 1924/1925, där laget slutade på en tredjeplats bakom Gais och IFK Göteborg.

Dåtidens stora namn var landslagsanfallaren Sven Rydell som var Sveriges första stora fotbollsstjärna och som gjorde sig känd för sitt snabba spel och kreativa dribblingar men framför allt för sin förmåga att göra mål. Även Carl-Erik Holmberg var starkt bidragande till framgångarna, med sina totalt 193 mål i allsvenskan för ÖIS. Holmberg blev allsvensk skyttekung tre gånger (1926, 1928, 1932) och vid sidan om Sven Rydell var han lagets stora stjärna. Douglas Krook blev landslagsback och hade epitetet "världens bästa back".
En annan landslagsspelare var mittfältaren Henning Helgesson. 1924 var fyra öisare med och tog OS-brons vid OS i Paris: Sven Rydell, Sven Friberg, Evert Lundqvist och Robert Zander.

ÖIS vann 1926 och 1928, vilket inte gav några SM-guld då allsvenskan först 1931 fick status som SM-serie. Fram till 1925 anordnades SM som en separat turnering. Den allsvenska seriesegern 1926 säkrades genom 1–1 i derbyt mot IFK Göteborg och 6–1 mot IFK Malmö. I matchen mot Malmö stod Carl-Erik Holmberg för fyra mål.[5] 1926 firade Örgryte en stor framgång när man slog Aston Villa med 5–2 vilket var en sensation och gav sällskapet stor uppmärksamhet.Segern mot Aston Villa hyllades som "Svensk fotbolls största dag" i Idrottsbladet. Under 1930-talet blev Viktor Carlund och Otto Andersson landslagsspelare och deltog i VM 1934 och OS 1936. 1938 spelade Kurt Svanström VM.

I slutet av 1930-talet började det gå sämre för Örgryte. Man slutade 10 av 12 lag både 1938 och 1939 och undvek alltså precis nedflyttning. 1940 åkte Örgryte ur allsvenskan som nästjumbo.

1943 var återtåget till allsvenskan nära efter serieseger men sedan förlorade man kvalet mot IS Halmia efter 0–3 i Halmstad och 2–2 i Göteborg. 1944 nådde Örgryte inte seriesegern som istället gick till Billingsfors IK.

Jubileumsåret 1947 vann Örgryte återigen Division II Västra men förlorade återigen i kvalet, denna gång mot Halmstads BK (0–2, 1–4). Nästkommande säsong spelade blivande Italienproffset Hasse Jeppson i laget som nådde en andraplats bakom Landskrona BoIS.

Under de kommande åren satsade Örgryte vidare men det gick allt sämre. 1951 trillade man till och med ner i Division III men tog sig omgående tillbaka till division II.

Men redan 1954 åkte ÖIS på nytt ner i division III efter förlust mot BK Derby men tog sig 1955 upp igen till Division II Götaland.

Säsongen i division III slutade i stor stil med en målkvot på 86–27 och laget gick obesegrat genom serien med radarparet Simonsson (22 mål) och Börjesson (24 mål) i anfallet.

Under 1940- och 1950-talen spelade Örgryte i division 2 men skulle komma tillbaka starkt i slutet av 1950-talet. 1956 värvades Gunnar Gren till klubben och en ny resa mot toppen inleddes.

1958 gick så laget äntligen upp i Allsvenskan efter 19 års frånvaro. 1959 slutade man fyra i Allsvenskan efter storlagen IFK Göteborg, IFK Norrköping och Djurgården. Närmast ett nytt SM-tecken är ÖIS 1964 då man slutar trea på samma poäng som mästarna Djurgårdens IF och Malmö FF.

1968 åkte ÖIS ur Allsvenskan men tog sig direkt tillbaka från Division II Norra Götaland till allsvenskan 1970.

Under 1970-talet åkte ÖIS hyss mellan Allsvenskan och division II. 1980 lyckades man ta sig tillbaka till allsvenskan efter seger i en mycket tät division II-serie där Örgryte hamnade på samma poäng som Gais och IFK Malmö. I den sista omgången förändrades tabellen i slutminuterna när ÖIS vann sin match på en sen straff samtidigt som IFK Malmö förlorade sin match mot GAIS genom mål i slutminuterna.

Under comebacksäsongen 1981 slutade ÖIS på en fin sjätteplats på 27 poäng. 1982 infördes SM-slutspel i allsvenskan och ÖIS slutade sjua och mötte Hammarby i kvartsfinalerna. ÖIS förlorade med sammanlagt 1-6.

I skuggan av IFK Göteborgs stora framgångar (SM-guld, EUFA-cupseger) gick det allt bättre för Örgryte. Framgångarna kulminerade med den överraskande SM-segern mot just IFK Göteborg 1985.

1986 slutade man först på en niondeplats i Allsvenskan. I Europacupen för mästarlag åkte man ut redan i första omgången mot de östtyska mästarna Dynamo Berlin. Under jubileumsåret 1987 slutade man på nionde plats.

Under 1990-talet förbyttes framgångarna under 1980-talet mot degradering och spel i division 1. Örgryte skulle till och med hamna i division 2 innan man började gå upp i seriesystemet igen.

1992 stod ÖIS för ett unikum då laget gick från division 2 till Allsvenskan på en säsong. Dåvarande spelsystem möjliggjorde detta då ÖIS vann vårserien i division 2 vilket gav en plats i Höstettan Västra där ÖIS tog hem förstaplatsen och gick till allsvenskt kvalspel. Örgryte var sedan tillbaka i Allsvenskan efter kvalseger mot GAIS med sammanlagt 4–1.

I den utökade Allsvenskan med 14 lag slutade ÖIS näst sist 1993. Karl-Gunnar Björklund tog över som tränare och ÖIS segrade i Division I Södra 1994. 1995 gjorde ÖIS på nytt comeback i Allsvenskan och klarade sig kvar på en stabil sjundeplats.

1998 var laget framme i cupfinalen men på straffar mot Helsingborgs IF. Samma år tappade ÖIS spelet och det hela slutade med med en trettonde plats. En trettonde plats innebar kval där laget besegrade Umeå FC. ÖIS vann med 3-2 på bortaplan och med klara 3-0 på hemmaplan.

Erik Hamrén lyckades på ett anmärkningsvärt sätt förvandla 1998 års kvallag till ett av allsvenskans mest sevärda lag som länge utmanade om SM-guldet 1999 och slutade på en fjärdeplacering vilket gav SM-brons.

2000 tog ÖIS sin första cupseger efter att ha besegrat AIK i finalen med 2-1. I övrigt bjöd 2000-talet på blandade resultat för ÖIS. 2006 tvingades Örgryte lämna Allsvenskan. 2000-talet var tuff för ÖIS även ekonomiskt. Örgryte Fotboll AB Bildades för att rädda ekonomin.

Säsongen 2010 slutade i besvikelse då en tilltänkt allsvensk återkomst slutade med en niondeplats i Superettan. Ekonomin var återigen i kris och senare samma år begärde Örgryte Fotboll AB sig i konkurs.

Till följd av den turbulenta tiden i samband med konkursen och upplösta spelarkontrakt tog det en viss tid innan resultaten började gå ÖIS väg. Klubben inriktade sig nu främst på att satsa på en ung spelartrupp. Trots en stark höstsäsong räckte inte placeringen till en kvalplats och ÖIS slutade trea i Division 1 Södra 2011.

Året därpå tog sig laget tillbaka till Superettan efter en succé säsong. Laget förlorade bara en match under hela säsongen.

Efter en poängmässigt svag vår i Superettan 2013 med endast tre vinster och fyra oavgjorda beslutades det den 7 juli att huvudtränare Hans Prytz samt hans assisterande Jonas Karlén skulle lämna sina post. Flera ändringar gjordes i spelartruppen, men trots det misslyckades laget att hålla sig kvar i Superettan.

2015 var man tillbaka i Superettan efter kvalseger mot Mjällby AIF. Förra året slutade laget på en nionde plats.

Örgryte har hittills tagit 24 poäng, men laget har bara en seger på de sex senaste matcherna. Senaste segern kom mot Norrby på hemmaplan i slutet av juli månad. Senaste gången som ÖIS vann på Kopparvallen var 2001. Förra året segrade vi på Kopparvallen med 3-1. Vårens möte i Göteborg vann ÖIS med 2-1.