Tobbes Inlägg

110408 

Många lag har åkt ur Allsvenskan, men sedan den tuffa Superettan infördes år 2000 har få lyckats ta sig tillbaka omgående. Vi hoppas naturligtvis vara ett av lagen som lyckas och nog finns det fog för denna tro.

Endast 5 lag av 26 har lyckats ta sig tillbaka till högsta serien omgående sedan Superettan infördes 2000; Djurgården och Malmö FF 2000, Kalmar FF 2003, AIK 2005 och Brommapojkarna 2008. Fyra lag har till och med åkt ur; GAIS 2001, Enköping 2004, Assyriska 2006 och Öster 2007. Snittplaceringen för de från Allsvenskan degraderade lagen är 7,5.

Vad talar för att vi ska lyckas bättre än de andra lagen?

Attityden

Många lag som ramlat ur Allsvenskan har trott på en enkel resa tillbaka till högsta serien, som Kalmar FF 2000, men de lärde sig vid nästa degradering 2003 och lyckades direkt ta sig tillbaka och har sedan dess varit ett stabilt lag som till och med har vunnit SM-guld.

Trelleborg trodde också på en enklare resa 2002, klarade dock avancemanget 2003, men bara för att åka ur direkt igen. Nu har dock TFF etablerat sig i Allsvenskan och slutade på en sensationell femteplats i fjol.

Norrköping tog avancemanget för givet 2003 men det dröjde till 2008 då de gjorde ett tillfälligt besök i Allsvenskan. Det återstår att se om det går bättre den här gången för Peking.

Öster var favoriten som inte lyckades 2004, men spurtade starkt och gick upp året efter men föll alltså pladask rakt ned i ettan. Växjölaget hade problem att ta sig tillbaka till Superettan och klarade sig med nåder kvar i fjol (via kvalspel).

Örebro är det starkaste laget som har åkt ur Allsvenskan då de kom åtta men tvingades lämna på grund av att de inte klarade elitlicensen 2004. Trots detta räckte inte ÖSK till men tog sig upp året efter och har blivit allt starkare i Allsvenskan, trea i fjol.

Landskrona var storfavorit efter degraderingen 2005, men har ännu inte tagit steget tillbaka. Samma år åkte GIF Sundsvall ur men tog sig inte tillbaka förrän år två och noterade då bara ett tillfälligt gästspel i högsta serien och har sedan inte kommit tillbaka.

Häcken var storfavorit efter degraderingen 2006 och var bara minuter från avancemang men tvingades vänta ett år innan de tog steget upp och ser nu ut att kunna etablera sig i högsta serien.

Örgryte var kanske inte storfavoriter 2007 men trodde förstås på en bättre placering än tia, men som så många andra lag lyckades de ta sig upp år två, men den håglösa satsningen misslyckades och degraderingen blev ödesdiger i dubbel bemärkelse. Konkursen var oundviklig som nu innebär att laget får ta ny sats i division I.

Hammarby är den senaste i raden av favoriter som inte höll för trycket i fjol men kanske nu kan lyckas år två? Hela 9 lag har lyckats ta sig tillbaka år två, vilket innebär att 14 lag av 24 har lyckats ta sig tillbaka till Allsvenskan inom två år. Ytterligare tre lag har tagit längre tid på sig men kommit tillbaka till Allsvenskan och de spelar i högsta serien i dag; GAIS, Häcken och Norrköping.

Av de 24 lagen har 7 lag inte lyckats ta sig tillbaka till Allsvenskan sedan den senaste degraderingen; Västra Frölunda, Enköping, Landskrona, Assyriska, Öster, Sundsvall och Ljungskile. Av dessa är det bara Frölunda och Enköping som inte spelar i Superettan.

När det gäller vår egen inställning och attityd så är vi knappast kända för att drabbas av hybris, snarare tvärtom då många åtvidabergare tror att det ska gå betydligt sämre än vad som finns kapacitet för.  Vi leder maratontabellen för Superettan och vet mycket väl vad den här serien handlar om till skillnad från många andra degraderade lag. Dessutom har vi fått bygga upp vår trupp under flera säsonger, vilket innebär att vi inte behöver bygga ett helt nytt lag inför varje säsong. Våra spelare har varit på Skarsjövvallen och Ängelholms IP och vet att det aldrig är lätt att lätt att vinna där utan man måste ge 100 % för att lyckas.

Totalt har vi bara tappat 14 % av fjolårets summerade matcher (om man räknar samman alla spelares gemensamma matchsumma). Endast Häcken har tappat färre spelare, vid degraderingen 2006 (13 %). Häcken var bara minuter från ett direkt avancemang. Om vi räknar i antalet startspelare har vi tappat minst spelare sedan Superettan infördes, endast 9 % (Häcken tappade 12 % startspelare 2006). I genomsnitt har de degraderade lagen tappat 35 % av sitt spelarmaterial. Se tabellen nedan.

Det finns några undantag som Öster 2007 som bara tappat 17 % av truppen men ändå åkte ur. Attityden hade stor betydelse då föreningen hade satsat på många utländska spelare som inte tog sitt ansvar och resurserna fördelades ojämnt med svaga avslutare och ett stabbigt försvar. Kalmar 2000 tappade bara 20 % men avancemanget hade gått för snabbt, så sent som 1997 hade laget spelat i division II och var ännu inget stabilt elitlag.

Ekonomi

Många föreningar har satsat utan någon plan B i fall katastrofen skulle vara framme med en degradering och har därefter tvingats sälja spelare för att klara sin ekonomi. Spelarna har också fått smak för högsta serien och vill inte följa med sitt degraderade lag ned igen. Eftersom många föreningar har väldigt stor omsättning på spelare känner inte spelarna samma legitimitet med föreningen och låter lönekuvertet styra vilken som blir nästa klubb. ÅFF har dock något mer. Till vår klubb rekryteras spelare som passar in i gruppen och som ser den egna individuella utveckling som viktigare än löneanspråken. De vet att om de gör sitt jobb så kommer de tjäna på det på sikt. Även om vi inte har sålt spelare som inbringat stora pengar på många år så kommer världens ekonomi att vända upp igen. Även vår förening kommer att kunna tjäna stora pengar på spelarförsäljningar och våra spelare ser en väg att komma till större europeiska ligor. Men att kallt budgetera med spelarförsäljningar som till exempel Halmstad har gjort är livsfarligt. HBK gjorde stora driftunderskott under några års tid men lyckades balansera detta med spelarförsäljningar. Dessa spelarförsäljningar har uteblivit de senaste två åren, vilket innebär att det egna kapitalet på 35 miljoner för två år sedan är borta.

Vår styrelse har insett att föreningens 103-åriga historia inte får äventyras och resultatet blev 2,3 miljoner plus för den Allsvenska säsongen 2010. Man kanske kan tycka att det funnits utrymme för en större satsning, men det finns ju ingen garanti för att det hade hjälp och på sikt kan vi aldrig köpa ihop ett lag utan måste jobba långsiktigt med egen talangutveckling och spetsa med kvalitetsspelare utifrån. Många andra lag är också duktiga på fotbollsutveckling men kastar bort talangerna genom att inte våga satsa på dem.

Med betydligt mindre SEF-stöd lägre publik- och sponsorintäkter i Superettan gäller det att klara övergången ekonomiskt, med lägre ersättning till spelare, ledare och en stramare organisation i övrigt. Att ha ett eget kapital när man går in i ett sådant här år är nästan en nödvändighet för att kunna satsa för att nå tillbaka. Många föreningar har inte haft det och har ersatt de förlorade spelarna med sämre förmågor som det dessutom tar tid att spela in i laget.

Bra spelartrupp

Efter fjolårets degradering kändes det som att man var tvungen att erkänna att vi skulle ha en sämre spelartrupp. Under de senaste åren har vi blivit bättre och bättre för varje år, men att vi skulle fortsätta bli bättre trots den fasansfulla degraderingen kändes avlägset. Men med några dagar kvar till premiären kan jag inte säga att vi är sämre utan snarare bättre. Vi har förlorat en spelare som har spelat fler än sex matcher från start. Paulus Roiha (28 matcher varav 17 från start) gjorde sju mål i Allsvenskan vilket innebar en 15:e plats i skytteligan. Valet mellan den 30-årige finländaren och den nio år yngre Magnus Eriksson är dock enkelt. Magnus har ännu inte visat Roihas målkänsla, men i det övriga spelet överglänser 21-åringen helt och han har redan svarat för 7 assist! Med sin arbetskapacitet, mottagningar och smarta tempoförhöjande vidareleveranser är Mange redan i dag ett bättre val, vilket på längre sikt förhöjer valet på Magnus Eriksson som självklart. Det är precis sådana killar som Magnus som vi ska värva – unga med spetsegenskaper.

Glenn Robert slog inte riktigt igenom i fjol (13 matcher varav 5 från start och 1 mål) och det var svårt att se honom som en framtida spelare av god allsvensk klass, vilket måste vara en förutsättning för att vi ska satsa på spelare. Norska Sarpsborg spelar Roberts numera för. Visst kunde 22-åringen ändå ha tillfört under säsongen men det är ju bättre att Daniel Swärd får chansen som har större potential på sikt.

Johan Niklasson har varit en spelare av god allsvensk klass men skador har tyvärr satt käppar i hjulen för oskarshamnskillen. I fjol blev det bara 9 matcher varav 6 från start. Den 26-årige mittbacken återfinns numera i seriekonkurrenten Jönköpings Södra.

Dejan Doslic hade problem med skador och fick tyvärr aldrig det där stora lyftet. Ifjol blev det bara sju matcher varav en från start. 21-åringen har återgått till moderklubben Värmbols FC.

Emil Herge hade också skadeproblem under fjolåret, men har visat att han har kvaliteter och förhoppningsvis får han i lugn och ro bygga upp sig och ta ny sats i division II-laget Vimmerby IF dit 21-åringen är utlånad. Tre matcher varav en från start blev det Emils allsvenska facit.

Steinar Strömnes kom under sommaren och hade då skadeproblem och norrmannen får därmed ses som att halvt nytillskott då 24-åringen är med från start. Försvararna Eric Jangholm Melin och Anton Tinnerholm fick fjolårssäsongen förstörda av skador och sjukdom. Tinnerholm har verkligen visat framfötterna på försäsongen och ser ut att gå en bra säsong till mötes.

Andreas Johansson (20 år)och Besart Kalludra (19 år) har flyttats upp från Tipselit och de båda kan redan gå in och spela enstaka matcher.

Överhuvudtaget känns det som om vi har en mer balanserad trupp än på länge med två spelare på varje position. Lite kul i sammanhanget är Pierre Wingrens betyg i Sportbladets införsäsongenblaska. Skrattretande är Wingrens efterforskning. Först skickade han ut ett mejl till alla superettanklubbar för att få in info om nyförvärv och förluster och sedan fick tombolan rulla.

Ifjol menade Aftonbladet att vi hade 17 spelare av allsvensk klass men bara genom degraderingen har vi nu bara en spelare av allsvensk klass – Haris Radetinac. Johan Niklasson som inte fick plats hos oss har fått betyget 4 i Jönköping men Erik Moberg bara 3 hos oss. Det var bara några exempel på pajasbetygen som gör att det inte finns någon som helst trovärdighet från denna snedvridna form av media.

Vid den första omröstningen på upptaktsträffen skiljde mindre än en procentenhet till Hammarby och Landskrona, ändå nämndes bara de lagen av Aftonbladet. Att vi sedan tog över ledningen med 4 procentenheter, vilket ju var en förkrossande ledning med sportbladsmått, struntade de fullkomligt i. Att vi tog över ledningen efter presentation av alla tränare är naturligt, då rikspressen skriver om Bajen, Henrik Larsson och Marcus Lantz. Nu fick tränare och press också information om Fotbollens Mecka!  

Konstgräset

Jag har inte varit någon fan av konstgräs men har bara haft marginell erfarenhet av underlaget. Men efter att ha testat mattan på Kopparvallen i somras måste erkännas att det är som natt och dag i jämförelse med det i Ryd i Linköping. Att få träna och spela på ett sådant konstgräs som finns på Kopparvallen är betydligt mer utvecklandeför fotbollspelare än dåliga gräsplaner och slitna hårda konstgräsplaner. I premiärmatchen mot GAIS förra sommaren hade vi ingen fördel och mot Örebro var det en nackdel eftersom ÖSK har haft konstgräs som underlag under en längre period och har tillsammans med Elfsborg utvecklat ett vägvinnande spel på konstgräs.

Sedan matchen mot Örebro är vi obesegrade i tävlingssammanhang på Kopparvallen och att vi förlorade mot Assyriska i träningsspelet berodde på att vi inte utnyttjade planens beskaffenhet för att höja passningstempot. Spelet som annars har byggts upp tack vara konstgräset gör att vi kommer in i denna säsong på en mycket högre nivå än fjolåret i Allsvenskan, både vad gäller bollbehandling och taktik. Det syns efter vårens träningsmatcher, där vi är bra så länge vi sätter fart på bollen och spelar vidare på ett och två tillslag utan onödigt kladd. Många timmar på en god fullstor plan har gjort att samspelet har kunnats övas in där våra spelare bättre läser varandras löpvägar och oftare hittar rätt med passningarna. Det är också roligt att se och höra hur våra spelare hjälper varandra ute på planen och harmonin i truppen är på topp. Spelarna verkar ha lagt den tunga degraderingen åt sidan och det känns inte som ett tungt ok, utan revanschlustan är stor att ta oss tillbaka. Och så till det viktigaste – våra spelare verkar trivas alldeles utmärkt med det sätt vi nu spelar på och har roligt! Som vi alla vet är det en förutsättning att ha roligt på jobbet för att det ska kunna bli riktigt bra och det känns det verkligen som våra spelare har med den fina harmonin i truppen. Snittåldern i truppen är fortfarande låg (24,3 år)men i genomsnitt har spelarna medverkat i 110 matcher, vilket innebär att det finns en stor rutin hos många av våra spelare och att det finns en bra åldersfördelning.

Just farten i spelet har redan visat sig vad som händer när inte spelarna hänger med, som utvisningar i motståndarlagen Degerfors, Dynamo Bryansk och Jönköping. Anfallare som Mjällbys Markus Ekenberg (verbalt) och Hans Berggren fula eftersläng på Alberis da Silva i U21-matchen mot Gefle har heller inte kunnat tåla att våra grabbar kan spela fotboll. Tidigare har även våra killar ibland lagt för mycket kraft på domare och därmed tappat fokus på bollspelet, men på den fronten har det sett mycket bättre ut under försäsongen där de våra har låtit spelet tala istället.

Kopparvallens matta ger framtidsutsikterna goda att odla fram egna talanger till A-truppen och genom att många lag i närområdet tar chansen att träna och spela match på Sveriges bästa konstgräsplan förtydligas vår målsättning att vara regionens lag. Det blir en naturlig koppling för traktens talanger att söka sig till fotbollsgymnasiet och för de som inte når dit väcks intresset för att titta på underhållande fotboll på Kopparvallen.

Den tidigare ÅFF-aren och numera radioreportern Bosse Ohlsson förstörde flera år med sitt ljug om att Kopparvallen inte skulle räcka till för allsvenskt spel. Men nu har det ju inte undgått någon att arenan duger, vilket ytterligare bevisades då Linköpings FC spelade kvartsfinal i Champions League på Kopparvallen. Bosse har tidigare påstått att vi skulle tvingas spela Allsvenskan på Folkungavallen i Linköping, men nu är det så att Kopparvallen uppfyller Uefas krav och inte Folkungavallen.

Efter Bosses uttalande 2007 har dock arenakraven höjts i ett försök att eliminera de mindra klubbarna med idiotiska krav där 80 % av arenans kapacitet ska utgöras av sittplatser. I Allsvenskan måste det dessutom finnas minst 3 000 sittplatser under tak. Att varje förening själv får avgöra efter sitt eget behov är det inte fråga om. Dessa arenakrav håller redan på att stjälpa svensk fotboll.

GAIS spelar på en svindyr ny arena som tar in 16 000 åskådare men atleterna fyller bara arenan till en fjärdedel och det kommer aldrig hålla i längden. Första året för Malmös svindyra arena var en katastrof. I en lågkonjunktur är det första företagen drar in på matchevenemang och svindyra konferenser i flådiga loger. Men någon lågkonjunktur ingår inte i många föreningars hybriskalkyler.

Många kanske trodde att en nya arena med bra komfort var den totala lösningen för att få mer publik eftersom Elfsborg lyckades så bra med sin nya arena, men kom ihåg att de lyckades med dyra förvärv och det rätt mediokra mittenlaget blev ett topplag. Orättvisan är också mycket stor bland Sveriges alla kommuner. Där vissa kommuner säger sig tycka att fotbollen är viktig men ändå inte vill ta sitt ansvar. Andra kommuner satsar hutlöst utan någon som helst rim och ranson.

Beslutsfattare verkar inte förstå att idrott går ut på att de bästa ska vinna och inte att den flådigaste arenan ska fälla avgörandet. Fotboll är en tävlingsform där det lag som gör flest mål ska vinna. Det finns andra aktiviteter för den som vill se monumentala byggnadsverk. För oss som vill se fotboll, och vi är ändå rätt många, är det en skymf och om ingen sätter stopp för idiotin kommer folk att tappa intresset för fotbollen om det inte längre är någon idrott.

Det blev ett lite sidospå, men framtiden är nog så viktig att diskutera och vi lär återkomma till ämnet om arenakrav åtskilliga gånger.

Hur ser det då ut för våra konkurrenter?

Vid min årskrönika i vintras hade det hänt väldigt lite på transfermarknaden men de senaste månaderna har flera lag rustat och ser starkare ut.

Det största hotet ser ut att komma från Landskrona BoIS som har lyckats värva Marcus Lantz som var tongivande på Helsingborgs mittfält i fjol. 34-åringen sades dock inte vara intresserat att gå till BoIS men det blev alltså de svartvitrandiga till sist eftersom marknaden inte är spelarnas i denna lågkonjunktur. Marcus är dock för professionell, tar ett stort jobb och man kan därmed inte hoppas på att han skulle vara mindre motiverad. En stark mittfältskraft kan vara precis det som behövs för att driva på ojämna Landskrona som inte har levt upp till de högt ställda förväntningarna de senaste åren.  Johan Persson är den tyngsta förlusten (danska Esbjerg) men spelaromsättningen har hållits låg. Henrik Larsson är förstås en stor profil, men har ännu ringa erfarenhet som tränare och det är stor skillnad att leda mot att spela själv. 

Assyriska FF har haft en väldigt stor spelaromsättning men verkar ha lyckats med sina förvärv. Exempelvis var Jimmie Augustsson oväntat pigg vid träningsmatchen på Kopparvallen efter några tunga säsonger i Kalmar FF. Oscar Berglund är en duktig målvakt som återvänt på nytt låneavtal från Helsingborg. Vår gamle mittfältare Imad Chhadeh kan fortfarande tillföra (ny från Brommapojkarna) och Rikard Norling är en bra tränare, som dock misslyckades att ta upp Assyriska i fjol. Vid träningsmatchen på Kopparvallen syntes tydligt hur Norling vill få Assyriska att rätta sig efter den taktiska taktpinnen, vilket lyckades. Med mer fart på ben och boll känns det dock som vi är det bättre laget. Ett litet frågetecken sätter jag för målskyttet då fjolårets åttamålskytt Andreas Haddad har lämnat för Örebro SK och tiomålskytten Göran Marklund är knäskadad.

År två kan innebära uppflyttning för Hammarby IF, men räcker försvarsspelet till? Jag tvivlar. Bajen hade ett riktigt svajigt försvarsspel under 2010 och verkar ha stirrat sig blint på att ersätta 18-målskytten Linus Hallenius på topp. Björn Runström är tillbaka efter en utlandsutflykt på 4,5 år. Den avslutades svagt men 27-åringen är ingen dussinlirare. Paulinho Guará har varit bättre men gjorde ändå fem mål för Örebro. Filip Bergman är en rutinerad kraft som lagt skorna på hyllan. Utan förstärkningar i backlinjen tror jag inte att Hammarby räcker hela vägen fram till en allsvensk plats.

GIF Sundsvall har varit nära att ta sig tillbaka till Allsvenskan sedan degraderingen 2008, man fallit på slutet. I fjol föll de efter kvalspel mot svaga Gefle. Förlusterna av försvararen Billy Berntsson och tiomålskytten Hannes Sigurdsson svider. Två sena förvärv kan dock ersätta. Backen Stefan Ålander lyckades inte i Kalmar FF men hemma hot Giffarna, där han tidigare var tongivande, kan han säkert hitta formen. Pontus Engblom är en snabb 20-åring som lånas av AIK. Giffarna har dessutom värvat två brassar varav Denis Ramos dos Santos har nordisk erfarenhet från spel i finska PS Kemi Kings, men Gilmar José da Silva kommer direkt från Brasilien. Kanske har Norrlandslaget funnit några spelare som kan bana vägen i den annars rätt stereotypa laget.   

IF Brommapojkarna har tappat många spelare sedan förra säsongen. Av de som spelade flest matcher har Pär Asp (Gefle), Olof Guterstam (IK Frej), Imad Chhadeh (Assyriska) och Joakim Runnemo (Ljungskile) lämnat. Utan John Guidetti (som försvann under sommaren) föll BP ihop under hösten. Mittbacken Nicklas Carlsson har kommit tillbaka efter senaste klubbadressen IFK Göteborg. 30-åringen har inte blivit bättre på senare år men bör med sin rutin ändå kunna lyfta upp försvarsspelet. Offensivt ser det dock fortfarande tunt ut. Saihou Jagne har visserligen värvats från AIK men gjorde bara fyra inhopp för den krisande solnaklubben i fjol. Vår forne Aziz Corr Nyang lånas av GIF Sundsvall men gambiern brukar ju inte hålla i längden.

Det finns naturligtvis fler lag som kan blanda sig i toppstriden och det kommer så att bli men det känns inte speciellt troligt att något av dem räcker ända fram. Falkenberg har tassat med några år men har åkt på ett tungt avbräck då fjolårets tiomålskytt Daniel Alexandersson tvingats lägga av på grund av stora skadebekymmer.

Ljungskile har som vanligt haft en stor omsättning på spelare. Joakim Runnemo från BP och Robin Jonsson från Örgryte har kvaliteter. Försvararen Marcus Jarlegren har fått ringa speltid i BK Häcken de senaste åren men duger säkert bättre i LSK. Förlusterna av Martin Smedberg-Dalence (Norrköping), Sören Ferm och Henrik Nikkilä (Oddevold), Erik Nilsson (Örebro) och David Durmaz (syrianska) är av det tyngre slaget.

Öster kvalade sig kvar som nykomling i fjol mot Qviding och har efter mycket om och men knutit till sig tränaren Roar Hansen från Ängelholm. Denis Velic och Freddy Söderberg har återvänt efter spel i Syrianska respektive Hammarby. Men den sistnämnde har aldrig fått speciellt mycket speltid. Joakim Wulff är en bra målvakt från Elfsborg. Växjölaget kan nog få ett litet lyft denna säsong. 

Ängelholm har också varit med och bråkat lite i toppstriden men förra året var laget nära negativt kval och får nu klara sig utan duktige tränare Roar Hansen och rutinerade målvakten Daniel Andersson som har vänt tillbaka till Helsingborg.

IK Brage höll sig kvar som nykomling efter flera år i lägre serier och har haft en låg omsättning. Tre nytillskott som fick dåligt med speltid förra året har införskaffats; Bernhard Nyström (Gefle), Jesper Carlsson (Väsby) och Mikael Eklund som var skadad i Assyriska.

Jönköpings Södra IF fick kvala i fjol och har haft en stor spelaromsättning. Johan Niklasson får säkert fullt upp i försvaret. Våra förra spelare Pär Cederqvist, Tommy Thelin, Sheriff Suma och Robert Walker måste få till det i offensiven för att de gröna ska kunna lyfta i tabellen.

Degerfors IF har också haft en stor spelaromsättning och Peter Samuelssons målskytte (15 mål i fjol) är viktigt för att hålla laget från bottenstriden. Åldermannen Sebastian Henriksson lägger av och där försvinner värdefull rutin. Målvakten Sebastian Karlsson lämnar också ett hålrum efter sig.

Efter Örgrytes konkurs består serien av tre nykomlingar och det blir naturligtvis inte lätt för Qvidings FIF att klara kontraktet då de inte har kunnat förbereda sig för den högre serien. Peter Nilsson är det enda nyförvärvet från elitfotbollen, då han varit utlånad till Falkenbergs FF.

IFK Värnamo har ett väldigt ungt och intressant lag och i målet tampas vår förre målvakt Bill Halvorsen om en plats. I medgång kan finnvedspojkarna bli en otrevlig överraskning men det blir nog tufft i det långa loppet.

Västerås SK möter vi i premiären på ombyggda Arosvallen som numera har konstgräs och heter Swedbank Park. Förlusten av rutinerade målvakten Oscar Wahlström är tung och efter flera år i division I är det tufft att ta steget upp i Superettan.

Vi möter dessa lag två gånger och som favoriter är det respekten hos motståndarna som vi ska använda oss av. Vi ska se det som enbart av godo att många tror på oss. Det ska vi också göra själva. Men det krävs ett sjuhelsikes jobb och enormt fokus för att dra fördelar av den respekt som finns för vår anrika förening. Ibland kommer det gå tungt och spelet kommer inte att flyta. Det är i dessa stunder som det avgörs om vi ändå med ett enormt slit kan kriga till oss poängen.

Förutsättningarna är nu klara – nu kör vi BRRUUUKKEEETTTTTTTT!!!